Strikkenerding

[Tallulah]

Jeg går jo aldri inn i noe halvveis. Så når jeg nå har funnet fram til strikking igjen, er det ikke bare selve strikkingen (som på et vis er den kjedeligste delen ) jeg driver med, men jeg fordyper meg i strikkehistorie og hører på endel strikkepodkasts.

Jeg syns det er utrolig interessant å høre om strikkingens historie i Norge, versus våre naboland. Jeg hører på to svenske podkasts, hvor dette kommer tydelig frem. I Nördic Knitting intervjuer de blant annet to norske forskere om nettopp strikkingens ulike posisjon i Norge og Sverige, og de historiske og kulturelle årsakene til dette. Utrolig interessant!

Samme podkast har også en episode om Bohus Stickning, og designet av bohus koftan. Mange tror jo at dette er et gammelt tradisjonelt mønster, men dengang ei. Det ble designet rett før krigen, og strikkingen av koftene var en form for u-hjelp, slik at konene til de arbeidsløse steinhuggerne i Bohus skulle kunne tjene penger.

En annen pod er Rätt Avigt, den er litt mer fnisete og full av frustrasjoner over strikking, noe jeg kan kjenne meg godt igjen i. Hun ene skriver en bok med en tittel jeg regner med at mange andre finner familiær: "Håll kjäften, jag räknar".

Sitat:

"Det blir lite självhjälp, lite feminism, lite samhällsstrukturer och ganska mycket dåliga vitsar.”
Gulliga små tanter som stickar kliande barnkläder. Hipsters som klär in lyktstolpar och papperskorgar i ulliga färgglada sjok. En miljon halvfärdiga sneda halsdukar. Alla har vi någon bild av vem en Stickare är.
Håll käften, jag räknar! är en ärlig, sur och humoristisk samling stickbekännelser. Vilka är stickarens sju dödssynder? Hur mycket garn kan en köpa utan att skämmas? Måste en vara projektmonogam? Boken avhandlar varför du aldrig ska be någon sticka åt dig, vad det arga skåpet är, förspilld kvinnokraft, latmaskar och elitister och hur jävla meditativt det egentligen är att upptäcka att man inte kan räkna till tre.

Jeg hører også på den norske poden Marthe & Marthe, som er søt og morsom.

Som barn av en sosialantropolig har jeg jo falt i gryta, og blir utrolig fascinert av de ulike historiske årsakene til hvorfor strikking har utviklet seg i forskjellige retninger, hvordan svensker, som ikke har den samme kulturhistorien til strikking som vi har, går inn i det på en annen måte enn nordmenn, folkehistorie vs. design, interessen for å spinne eget garn, interessen for lokalprodusert garn osv.